2019-08-29: Skillnaden på att äga en egen häst och att företräda en andelshäst
Jag företräder sju hästar och äger två- varav jag har några delägarkompisar kvar i Charmis som nu gått till avel. Men sju regelrätta andelshästar i a-träning och en egen tävlingshäst, vilken även han är i a-träning. Många tror att det känns annorlunda att äga sin egna mot att företräda en andelshäst. Och med ”annorlunda” att det skulle kännas mer/viktigare/större med ens egna. Inget kan vara mer fel. Det är precis tvärtom.
Känslorna kommer ju med engagemanget. Få skulle tro att en hästskötare inte känner något oerhört för de flesta av sina passhästar bara för att de inte äger ett tagel i dem. Och så är det ju med mig och andelshästarna. Eftersom jag ständigt ska förvalta 20 andra människors intressen och ständigt se till att 20 andra tycker det är kul att just deläga en travhäst är det här jag lägger ner min själ. Min Rickard Svanstedt-skötare Jakob Smith, som sköter såväl andelshästen Rob Dyrdek sen två år tillbaka och ska sköta andelshästen Denise Dyrdek, när hon strax lämnar unghäststallet för tävlingsstallet, sköter även min egna Västerbo Cold Play. Han sa häromveckan ”du är världens jobbigaste kring andelshästarna och ska veta ALLT! Om Coldis har du överhuvudtaget inte frågat om på två månader…”
Utöver att jag tänker opponera mig mot ”världens jobbigaste” så blev mitt svar kort och gott: ”öh, vad fan ska jag fråga om då? Vi sa ju han bara skulle skickas ut i sanden och bygga muskler i två månader. Ni hör väl av er om han dör..? Eller…?!”
Sen vände jag mig mot Robban-delägarna och tänkte högt ”ni skulle ju aldrig acceptera att jag inte hörde av mig på två månader, va..? Det skulle väl vara ett rätt trist hästägande…?”
Lite hårt uttryckt kanske. Men typ så är det: jag tror inte travsporten kan vare sig rekrytera eller bibehålla hästägare om vi inte hör av oss och berättar om deras häst. Vi får vackert koka soppa på en spik. Det behöver inte vara svårt. Och ingen ska definitivt hitta på! Men när Dracula var gaffelbandskadad kunde jag ändå skicka en bild på att jag var ute och skrittade honom grusväg upp och grusväg ner. När Silver var halsopererad kunde jag ändå höra av mig ett par gånger i veckan och bara skriva en rad om hur såret såg ut. Det behöver inte vara så förbaskat komplicerat. Och verkligen inga påhitt. Det handlar enbart om engagemang. JAG tänker inte så själv om min egna häst. Jag känner mig så trygg med att vi lagt upp en övergripande plan och att både tränaren och skötaren gör sitt yttersta, och är kompetenta nog att klara det, så jag behöver verkligen inte informeras om att Coldis stadigt orkar bättre och bättre i sanden. Men jag tillhör heller inte dem som travsporten ska rekrytera. Jag är redan här. Jag är fast. Jag har valt. Det är inte mot mig vi ska jobba. Mina behov är inte de nya hästägarnas behov.
Nu är jag nere på blott två tränare och fyra skötare på åtta tävlingshästar. Det betyder oerhört mycket. Allt blir så smidigt. Med Rickard och Magnus pratar jag ju ärligt talat inte skitmycket. Vi stämmer av övergripande såsom längre planering, matchning, kuskval och veterinärbesök. Det är skötarna som blir mina bästisar. Här gäller det att bygga relationer. Skulle jag behöva inleda med 10 minuters artighetssamtal varenda gång jag behövde en lägescheck skulle det bli omöjligt. Nä, här gäller det att bygga upp en så bra relation så vi kan vara korta och koncisa och de kan slå mig en snabb pling samtidigt som de joggar ner en häst och de hinner få tillräckligt mycket sagt så jag kan göra mitt jobb: bygga ut denna mening till en A4-sida text inklusive förklaringar till deras fackuttryck till delägare med vitt skilda kunskaper om både travsport i allmänhet och hästar i synnerhet. Som min Magnus Jakobsson-skötare Jeanette så chantilt utryckte det när jag meddelade att jag övertalat Magnus att stalla upp avelshingsten Flocki: ”ska du dricka tre öl med alla dina skötare kan du ju inte ha så många. Nä, jag får ta honom med. Din lever klarar inte fler skötare…”
Jag gillar överlag verkligen hästskötare. Av så många skäl. Men det får bli en annan blogg. Nu tillbaka till bloggens kärna: skillnaden på andelshäst/egen.
I tisdags gjorde Isbjörn andra starten för Magnus. Och dundrade runt i ett bländande skick till överlägsen seger. Det efterföljande dygnet skrev jag tre låååååånga mail till hans 19 delägare. Om allt från ren fakta och loppinfo till anekdoter om hästen. För det är hela min grund i det jag gör: lär känna hästen för att kunna låta delägarna göra detsamma. Dels har jag då alltid nåt att skriva om och dels tror jag det är HÄR vi har nyckeln till varför folk ska faktiskt deläga häst. I ett tidevarv där sociala medier är utbrett och i ett tidevarv där spelarna förväntar sig massor av info måste ägandet av en travhäst innefatta något mer. Det MÅSTE finnas något alldeles special med att deläga en häst. Här tror jag individen själv är nyckeln. Och för att klara detta måste jag själv engagera mig i hästen. Och med engagemanget kommer känslorna…
Min egna Coldis har gjort helt enorma framsteg under de två månader han varit hos Rickard och Jakob. Jag hör på Jakobs röst hur mycket han både tycker om hästen och hur mycket han lägger ner sig i honom. Och om det har jag ingen att berätta för. Jag skulle vilja ha en mailgrupp som bara väntar på att få höra om Coldis framsteg och om hur mycket muskler han byggt på sig. Om vi en vacker dag kommer till vinnarcirkeln skulle jag ju vilja ha massa människor att omfamna som är precis lika glada som mig. Men det har jag inte. Och det känns ärligt talat skittrist.
Självklart har jag någon sorts inomboende lust att berätta (helst i skrift) och nån sorts bokstavskombination på mig skulle säkert gå att hitta eftersom jag orkar hålla i och fortsätta informera vecka in och vecka ut, år in och år ut. Men om fler förstod hur fantastiskt det är att få prata om sina hästar till människor som tycker det är precis lika viktigt som en själv skulle inte travsporten lida sån enorm brist på företrädare! Visst är det skitjobbigt emellanåt. Ansvaret känns bitvis övermäktigt. Aldrig får jag vara helt ledig. Ständigt ajour för tränare och skötare. Med 20 personer som faktiskt inte valt varandra utan bara valt en andel i samma häst blir det både friktioner och osämja. Och en del förstår absolut inte att en häst är en häst och har noll koll på travsport och kan kläcka ur sig det mest bisarra baserat på fullständigt orealistiska förväntningar av allsköns slag. Eller gör misstaget att över huvud taget blanda in spel i sporten. Och det måste man hantera. Det ingår i jobbet. Det suger. Det kräver enorm energi. Och en tid man aldrig får betalt för. Och inte en jävel fattar hur mycket man egentligen sliter. Tränarna är helt ovetande om hur många och hur långa mail till delägarna jag skriver och delägarna är helt ovetande om hur oförsvarbart mycket tid jag lägger på att bygga och bibehålla relationerna till människorna runt hästen. Eller hur mycket saker jag framställer som ”roligt” som egentligen mest är vansinnigt trist och framförallt både tidskrävande och kostnadskrävande.
Men ändå. Att företräda en andelshäst är på de allra flesta vis så ofantligt mycket roligare än att äga en egen. Delad glädje ÄR dubbel glädje. Travsporten behöver att ni blir fler som förstår det!
2019-08-04: resultat om omröstning av starttiden på V75
Under en vecka genomfördes en omröstning här på hemsidan. Riktigt varifrån förslaget att låta V75 starta 15.00 istället för 14.30 kom vet jag inte riktigt, men för att knyta an till A-tränarnas omröstning använde jag samma alternativ.
Totalt svarade 674 personer. Stort tack till er alla! Av dessa valde 534 (79 %) den tidigare starttiden.
Av de 674 svarande svarade 301 att de mest svarade som hästägare/aktiv inom travsporten och 373 att de mest svarade som spelare.
Av de 301 som definierade sig mest som hästägare/aktiv svarade 223 stycken (74 %) att de föredrar 15.00 och 78 stycken (26 %) 16.20.
Mest intressant är dock att av de 372 svarande som definierade sig mest som ”spelare” svarade 310 (83 %) att de föredrog den tidigare starttiden..!
Häri borde väl det allra mest intressanta finnas. Om inte ens spelarna önskar en senare starttid: för vems skull har vi det då?
Filen med omröstningsresultatet finns självklart vid det fall någon organisation önskar ta del av.
2019-07-30: En andelshästföreträdares dagbok
Hej dagboken. Idag är det min tur. Här får ni följa med på en helt vanlig dag i travets tecken- fast utan så jättemycket hästskötsel.
Efter en söndag då det mest ansträngande var att ha simultankapacitet nog att kunna följa travet både från Årjäng och Dannero för att på kvällskvisten åka och kolla på ett stuteri 10 mil bort var jag riktigt pigg när jag vaknade av mig själv strax före 07.00. Trav med Rob Dyrdek på Färjestad var dagens viktigaste och innan dess hade jag även tänkt hinna skriva två stämningsansökningar. Båda var redan klara i mitt huvud och har processats en tid med mina huvudmäns motparter så det var mest att skriva dem snyggt och få en bra ordning på alla bilagor och stämma av några detaljer med huvudmännen kvar. 08.00 öppnade Mälarklinikens växel och då ringde jag och bokade tid för hältutredning av Flocki. Även fast han inte ska tävla mer skulle vi vilja veta vad som är orsaken till att han drar höger bak så vi kan vidta eventuella åtgärder för att han ändå ska kunna leva och långt och lyckligt liv. Så lite sms med Cissi som har Salsbro för att få veta vilka tider och dagar han måste vara på stuteriet och sen kunde jag boka.
Sen ägnades förmiddagen åt diverse myndighetssamtal åt personerna jag är god man åt och svor över semestertider som ställer till det. Jag har verkligen bestämt mig för att aldrig någonsin bara pyssla med travrelaterade saker utan ska alltid ha en fot kvar i övriga samhället. Efter att jag slutade som kommunpolitiker efter förra mandatperioden fick det då bli att bli god man åt ett par personer som behöver hjälp att tillvarata rätten till de mest basica behov vi andra klarar själva.
Mellan printandet av bilagor hann jag både maila lite med några delägare i olika hästar om diverse småsaker och uppdatera mig på några av landets travsidor så jag inte missat nån skandal.
Även om stämningsansökningarna var “klara” i mitt huvud så ska de ner på papper och vara så korta men tydliga som möjligt. Ibland blir det skrivkramp och då lägger jag alltid datorn åt sidan och ställer mig och diskar eller nåt så kommer orden av sig självt sen. Så vid 14.30 var jag inte bara duschad och klar utan hade även hunnit såväl damma som dammsuga, diska och äta lunch. En lunch som avverkades i telefonsällskap med Isbjörns fd skötare Jenny medan hon körde Bellfaks. Bara för jag flyttade hästen så slutar jag ju inte vara kompis med skötaren liksom.
Eftersom Robban inte skulle starta förrän i lopp 8, kl 20.56, hade jag en tanke på att jag skulle hinna till Magnus Jakobsson och lura med mig min skötare Jeanette till ett närliggande stuteri innan. Strax före kl 16.00 rullade jag in där och jo men visst: jag hade sån tur att Jeanette nästan var helt klar för dagen OCH inte hade något inplanerat direkt efteråt! Ding ding jackpot.
Mina försök att gulla med Isbjörn och Silver sket sig fullständigt. Isbjörnen väntade mest surt på sin kvällsmat och Silver hade redan fått sin varför hon deklarerade tydligt att jag kunde dra dit pepparn växte…
Iväg för att både kolla in ett potentiellt stuteri som Charmis framtida hem och hann dessutom stanna på ett annat ställe och kolla in en ettåring av intressant stam som var till salu under förutsättning att den kom till en bra tränare. Så är det väldigt ofta när man ska köpa travhäst: säljaren vill veta vart man ska göra av den. Som köpare som idag har häst hos tre olika tränare, och har en handfull till på listan av tränare jag tycker verkar dela min filosofi, så är ju kanske inte det alltid bestämt på förhand. Men jag måste nästan kunna berätta det direkt för att uppfödarna över huvud taget ska vilja presentera någon häst. Jag har nekats flera bra hästar enkom för att den aktuella tränaren inte var aktuell för säljaren att sälja till. Å andra sidan blir jag även kontaktad av säljare enbart för de gillar tränarna jag har häst hos. Så det är bara att acceptera läget. Jag gissar det faktiskt handlar väldigt mycket om att uppfödarna är så beroende av uppfödarpremier. Det blir helt enkelt helt så avgörande för en uppfödare att hästen faktiskt ges chansen att de hellre sänker priset rejält bara den får det. Även om jag trivs fantastiskt bra med tränarna idag, och ser stora poänger i att sprida ut mig hos flera, så vill jag ändå vara väldigt närvarande i varje hästs vardag och därför vill jag ha dem geografiskt så det bor några stycken åt samma håll.
Efter stuteribesök x 2, inklusive djupsinniga samtal om män under biltiden, försåg Jeanette mig med en stor kopp kaffe och tre kanelkakor on the go och jag sladdade in på Färjestad exakt när lopp 1 gick i mål. Om Jeanette står för djupsinnigheten bland mina skötare står Stall Rickard Svanstedt för ungdomligheten. Rickard själv är på semester så Robban skulle köras av sin skötare Jakob. Vilken även skulle köra i loppet efter Robban så jag selade ut Robban. När jag kom hade han fått vila i 2,5 timme efter resan och hade fått en sval box. Här började en annan uppfödare skicka massa bilder på en hyperintressant ettåring så lite sms och vidarebefordrande av bilder till den potentiella tränaren och planering för åka och kolla på en tredje unghäst…
Pga värmen värmde vi nästan två timmar före loppet och bara lugnt. Efteråt selade jag av och duschade honom och försökte förmå honom att dricka vatten, men det är svårt som attan att få i dem så mycket som man skulle vilja.
När hästarna startar så pratar jag alltid med skötaren redan dagen innan om tänkt utrustning osv och löser delägarnas biljetter. Dagen före loppet skickar jag ett längre mail till alla delägare så att själva infon under kvällen kan bli kort. Jag hänger ju alltid på stallbacken under tävlingsdagarna och då blir jag alltid satt i arbete nånstans, eller nån som vill prata, så skönt att ha ombesörjt all delägarinfo i förväg. När jag kommer fram stämmer jag mest av värmningstid med skötaren och eventuella förändringar jämfört med vad som sades dagen innan och efter värmningen blir, om allt är bra, inte mailet längre än typ “allt bra! Lycka till!” Sen efter loppet blir mailet längre och jag fyller ut mer med detaljer kring kvällen.
Robban är otroligt lättselad, i princip bara sele och huvudlag, så jag började sela först mellan lopp 6 och 7 igen. Sen fick han vara kvar i boxen tills det var sju minuter kvar till defilering då vi tog ut honom och knäppte på vagnen och när de ropade “defilering om tre minuter” tog Jakob på sig hjälmen och så körde de ut.
Robban är en gammal halshäst, dvs opererad för fel i halsen, så jag var rätt orolig för hur han skulle klara värmen. Såna hästar får ofta problem då. Dessutom tycker jag alltid han är rätt blek i sina comebackar så jag blev otroligt glad när Robban gjorde ett kanonlopp och spurtade urstarkt till fjärdeplatsen efter idel ädel strul längs den 2140 meter långa vägen!
Efter loppet gick jag med honom på stallbacken medan delägarna kom och så stod vi alla och var bara jätteglada ihop medan jag selade av och duschade Robban.
Jakob är perfektionist och föredrar att tvätta sina grejer själv så jag hade det otroligt lyxigt som bara kunde åka hem redan en dryg halvtimme efter att hästen gått i mål. Innan jag rullade iväg mailade jag delägarna om vad Jakob sagt om hästen och lite egna noterade reflektioner, så som hur mycket hov hästen slitit osv.
Efter ett snabbt stopp på mitt stammishak, McDonalds i Karlstad, rullade jag hemåt och parkerade strax före 23.00. Karlstad är verkligen nästgårds för mig och att åka dit är inte värre än att åka hem till nån i Örebro typ. Jag gillar verkligen att köra bil och i synnerhet själv. Antingen planerar jag så jag har några telefonsamtal att beta av eller så sätter jag bara på Spotify jättehögt och sveper några stora kaffe latte. Att köra bil är verkligen inte jobbigt utan ren avkoppling och stunderna jag verkligen bara sitter och reflekterar. När man jobbar hemifrån och har uppdrag så att mobilen plingar 24/7 är just bilresorna de enda gånger jag sitter på röven och är lyckligt ovetande om ifall det ramlar in 10 mail.
I brevlådan låg två köpanbud på Denise Dyrdek så på mitt hallbord samsas nu stämningsansökningarna som ska lämnas in imorgon ihop med God Man-papper och ett par köpanbud. Ovanligt rent faktiskt. Efter dusch och ha laddat upp presentationen av veckans bloggande hästskötare försjönk jag mig på balkongen med en öl och läste alla glada delägaremail från Robbandelägarna.
Resten av veckan är faktiskt rätt lugn, såvida inte nån ny klient hör av sig. Det brukar bli väldigt intensivt just när någon ny hör av sig- sen lunkar det mest på med deadlines med någon veckas framförhållning hela tiden. Planeringen inför 2020 års avelssäsong har dock dragit igång ordentligt så mycket Flocki-jobb står på agendan. Annars tänkte jag mest kolla in nya hästar och kanske åka och köra nån av de andra!
2019-07-18: Denise Dyrdek i rundbana framför sina nya delägare idag på Bjertorp! I sulkyn: skötare Kenneth Glaas.
Just nu: sju andelar kvar.
2019-07-16 Överlevnadsguide till StoChampionatet
Jag + campingsemester var fram till åldern av 33 otänkbart. År 2015 hade jag dock sen ett år tillbaka mött mina första riktiga travvänner. Hur jag och Tessa Anlér träffades är förvisso en historia i sig. Den komprimerade varianten är att vi möttes på nätet och vid 32 respektive 38 års ålder mötte en varsin person med vilken vi byggde en vänskap på den solida grunden av den gemensamma kärleken till trav, öl och Marlboro Lights. Och vad kan vara en bättre grund till en vänskap (i vuxen ålder)?
Sommaren 2015 närmade sig och vi bestämde oss för en hel tour: Elitloppet, Sprintermästaren, StoChampionatet och Kriteriet. Det här kan även ha varit året Jubileumspokalen blev lite vildare än planerat och jag missade sista tåget hem och fick smugglas in på en annan twitterdejts, Maria Holmström, hotellrum. Eller så var det året innan? Hursomhelst. StoC stod för dörren och Tessa meddelade mig och Åsa Mårdskog att vi skulle campa. Efter vilda diskussioner om vem som skulle hyra en husvagn att dra ner- ingen ville köra med släp- kom vi fram till att ingen ens hade drag på bilen så det var inte ens möjligt att åstadkomma. Genom Blocket hittade vi Elias och han har därefter troget kört ner och ställt upp en husvagn varje år. På söndagen kommer han sen och monterar ner förtältet och allt och vi betalar glatt. Att köpa oss ur problem är helt enkelt inget vi är det minsta blyga inför.
Så ordination 1: skaffa dig någon som löser ditt boendeproblem åt dig.
Väl på plats krävs access. Vi ogillar att känna oss begränsade. Vi är än idag lite oklara över hur vi löser sånt här som stallbacksbiljetter och sånt där överallt alltid men på nåt sätt löser vi det jämnt. Inte för att vi alltid nyttjar alla våra accesser men det känns bra att ha dem.
Ordination 2: säkerställ att du inte är begränsad.
Axevalla är rutinerade och ställer upp många toaletter. Duschar finns också och Axevalla är jätteduktiga på att hålla dem fräscha. El är dock ett problem. Här gäller det primärt att kartlägga vilka som bor i de 10 stugorna. Husvagnsplats nära stugorna är därmed viktigt. Som bonus är det även nära stallbacken. NÅN i NÅN stuga känner ändå alltid NÅN. Om inte: lär känna nån.
Ordination 3: lös din strömtillförsel och gardera dig gärna med powerbanks vilka med fördel laddas under natten. Note här: gör inte som grannarna ett år och lös din strömtillförsel genom bilens batteri på lördagskvällen. Det blir himla utmanade att ta sig hem på söndagen då.
Även om Elias kostar oss en slant är sedan levernet oerhört billigt. Helgen inleds med storshopping på City Gross och Systembolaget- sen lever man på det. Ingen kommer vara körduglig utan du är som strandad på en ö.
Ordination 4: tänk till vid shoppingen så ni verkligen klarar alla dagar men inte handlar onödigt mycket. Husvagnskylskåp är begränsade.
Om du misslyckas med ordination 4 så att du, hypotetiskt, står utan bea till lördagsbiffen är plan b att gå fullständigt bananas över hela campingen och skrika att du behöver sås. Det kommer då kastas ut massa halvtomma byttor från här och var och då Twittrar du glatt att “massa underbara karlar såg till att du fick såsbuffé.”
Det här med mat, ja. Nu är den inköpt. Men behöver tillagas. Varken jag eller Tessa kan hantera en grill men har ändå överlevt fyra StoC och planerar nu att även överleva ett femte.
Ordination 5: sniffa upp några män som gärna hjälper kvinnor i nöd. Observera här att det kan vara bra med flera grillmasters. Ibland får nån av dem nämligen för sig att hitta på någon egen aktivitet så den inte finns tillgänglig exakt i sekunden du är hungrig. År 4 var vår armada så pass stor att jag aldrig har varit så mätt i hela mitt liv som jag var den StoC-helgen. Så ha lite tålamod om du bara har en det första året- du kommer bygga ut din armé så småningom.
Ps: känner du dig lite förbisedd kan du alltid få blodsockerfallet från helvetet redan vid bygget av Baffys partytält på torsdagen. Ingen kommer någonsin glömma hur farlig du kan bli och av ren självbevarelsedrift löser därefter dina grillmasters ett schema helt själva för att aldrig låta det ske igen.
Alla rutinerade människor åker ner redan på torsdagen för att hinna inkvartera sig i lugn och ro. Efter några år har vi vårt stora gäng och, även om vi håller kontakten via sociala medier, så ses vi knappt mer än varje StoC. Så torsdagen är skitviktig! Då bara slappar man och landar och njuter av att ha hela helgen framför sig.
På fredagen är ett besök på Bjertorp obligatoriskt. Inledningsvis fanns nån sorts ambition om att köra häst då också men det förstör lite av både torsdagen och av fredagen. Vi åker numera ner redan på onsdagen för att kunna beta av sånt på torsdagen. För att maximera fredagen behövs:
Ordination 6: chaufför. Jag och Tessa gör oss helt enkelt bäst med varsin öl i handväskan- många påstår rent av att vi även blir trevligare då- så chaufför för att kunna intaga valfritt antal öl på Rickard Svanstedts gräsmatta är mycket viktigt. Här brukar även Tessas livesändningar på Facebook börja. Så följ oss för maximala inside tips av… Eh, alternativ info! En annan trevlig tradition har blivit rulltårta och Baileyslunch hos Bernie Norén. Nånstans här börjar vi bli våra allra trevligaste jag och andra åtaganden pockar på vår uppmärksamhet.
Ps: få ställer upp som chaufför frivilligt. Tveka inte att påstå att den som får köra er bjuds in till något enormt exklusivt! Att sen Rickard Svanstedt ungefär är världens mest sociala människa är inget du bör säga. Låtsas som att han är vrång och ogillar besök så chauffören verkligen fattar vilken unik händelse hen får ta del av! Ljug gärna och påstå att Bernie är väldigt o-folklig och svårpratad också så det ni erbjuder är en helt unik möjlighet att få träffa honom!
Skyltverkstaden startade år 2017. Den fredagen hade jag bjudits in att köra häst med Rickard Svanstedts stall. Vid tidpunkten hade varken jag eller Tessa nån djupare relation med stallet men eftersom vi är svaga för charmiga män älskade vi redan Jakob Smith och Rickard kärade vi också ner oss i på två röda. Här är ytterligare en twitterdejt, Meri Rantakallio, lite medskyldig som redan här var övertygad om att Rickard skulle komma att bli en grym travtränare. Jakob skulle under helgen köra lopp. Nån, troligen Tessa, kom på idén att göra en skylt att vifta med vid bankanten där det stod “Jakob Smith- vilken hit!” Efter en fika hos Bernie Norén älskade vi honom också och sen kom Tessa på att mest av allt älskade hon ju faktiskt Uffe O. Så det här har liksom utvecklats nu till väldigt många skyltar för varje år kommer vi på några till som vi anser behöver hyllas.
Ni vet Gothenburg Horse Show och alla tonårstjejer som står med “I love Peder Fredriksson-skyltar”? Såna gör vi. Tyvärr för landets travkuskar är inte travsporten riktigt så hipp att de fick några tonårstjejer som mest av allt skulle dö för en autograf utan två 40-åriga kärringar som brölar att de vill ha blommor kastade och tappar vinglasen i vallgraven. Men men. Vi gör vårt bästa för att hotta upp tillvaron.
Ordination 7: länsa Skaras Systembolag på tomma ölflak och köp upp enorma mängder av färgglada spritpennor på Jula. Sen förfestar ni genom att rita skyltar. I fjol googlade jag hur man ritar en kungakrona för att kunna göra en “Kung Jorma-skylt”. Sådant engagemang kan få män skryta om att de fått av mig. Någonsin.
Ps: två år senare äger/ägarföreträder jag fyra hästar, dvs 10%, av Rickards stall och Tessas företag är numera hans huvudsponsor. Underskatta aldrig vikten av att låta vinkärringar älska och hylla er obegränsat.
Bankanten, ja… Mellan husvagnen och banan är det en enorm vallgrav. Varje StoC inleds med att vi stirrar på den och undrar hur fan vi tog oss upp och ner för den för 40 lopp förra året? Svaret är: prova det inte nykter. Du kommer bryta minst lårbenshalsen.
Vid lagom blodnivå i vinomloppet flödar dock sätten att ta sig upp och ner. I fjol behövde bara Magnus Jakobsson-skylten användas under fredagen varför jag därefter använde den som stjärtlapp nerför. Förstår inte än idag hur jag överlevde den kraschen. Tessa gick lite all in med hammaren som primärt var medplockad för att hamra ner partytältets spikar och använde den som ishacka för att dra sig upp. Funkade också! Funkade även att döda getingar med faktiskt.
Ordnation 8: försök inte besegra vallgraven nykter.
Axevalla har ett system att man är garanterad platsen man hade året innan. Det innebär att man får en rätt dålig plats första året och liksom får jobba sig uppåt i hierakin. I år har vi äntligen kommit längst fram. I fjol köpte vi ett partytält vi slog upp vid bankanten för att slippa de abnorma promenaderna mellan loppen. Efter att det bott i mitt bagageutrymme i ett år behövs det troligen inte i år. Men om ni inte har plats längst fram:
Ordination 9: införskaffa ett partytält och övertala nån vid första raden att få slå upp det framför den. På så vis ser ni faktiskt lite lopp under den här helgen också.
De allra flesta är på StoC av precis samma skäl som ni. En del har dock missförstått det här med trav + alkohol i symbios och/eller bara har trist inställning till trav och har spelet överställt sporten. Dem vill ni inte umgås med.
Ordination 10: klargör regler för er husvagn. Hos oss är alla välkomna så länge de är snälla, glada och trevliga! På så vis har vi ständigt 5-10 pers i eller utanför vårt tält som är så olika i ålder, från så vitt skilda platser i landet och med så vitt olika yrken att vi aldrig någonsin skulle ha mötts om det inte var för just kärleken till travsport. Självklart spelar vi! I mitt och Tessas fall: hellre än bra. Men alla som inte har just travsport som primärt syfte ska förbjudas tillträde.
Eftersom travsporten är en rätt tråkig gubbkultur kan kuskarna bli lite chockade när ni ställer er med färgglada skyltar det står massa kärleksfulla budskap på. Men lugn bara lugn- de är mycket möjliga att dressera!
Ordination 11: vifta med skyltarna och skrik så inåtahelvete högt under defilering och provstarter att det helt enkelt blir mer pinsamt för den aktuella kusken att ignorera er än att kosta på sig ett leende. Då belönar ni genom att bli helt överlyckliga och skrika att ni förväntar att den ska köra HELA vägen förbi campingen så ni får hylla den hämningslöst när den har vunnit. När den gör det applåderar ni våldsamt. Note här: skit i om du spelat på den aktuella kusken eller ej. Poängen med många skyltar är att du kan vara medgångssupporter till de flesta hästarna i varje lopp och det jättemycket billigare än om du skulle ha gjort nåt sorts V75-system och faktiskt spelat på dem. Om du innan loppet tagit en skylt och just den kusken kör galopp inväntar du bara att se vem som vinner istället och helt ogenerat dra upp den skylten att vifta obegränsat med efter målgång.
Tänk på att svenska travkuskar inte är vana vid publik alls. De blir bara lite rädda först. Men inser snart att de borde bli ännu mer rädda om de inte behagar er. Gör de inte som ni vill trots detta använder ni er av ordination 2: accessen. Uppsök den jäveln på stallbacken och klargör att ni är där för att hylla hämningslöst och förväntar er att den har anständigheten att faktiskt orka köra 700 meter efter mål när den vunnit för att låta er göra det. Lyder den ändå inte: ring hans fru.
Följ dessa ordinationer och StoC kommer bli din mest fantastiska travupplevelse någonsin. Kanske dina bästa dagar i hela ditt liv.
2019-06-22 Norrlands Smaragd får visualisera denna dag. Allt dansande runt midsommarstångar tröttar ut även den mest vältränade travhästen. Foton: Caroline Holm
