Häromdagen publicerade tidningen Kvällsposten en artikel om att en travbana skulle ha lånat ut pengar till en travtränare. Såväl banans ordförande som den låntagande tränaren nekade. Travronden följde snabbt upp med att komma över skuldebrevet och då kunde inte parterna längre neka och Travronden namngav även tränaren.
De här turerna i sig medförde givetvis medial uppståndelse. När folk uppenbarligen ljuger har ju omvärlden helt enkelt en tendens att misstänka att däri finns en hund begraven. Jag lämnar dock dessa diskussioner åt sociala medier och resonerar istället lite kring sakfrågan.
Alla travtränare är egna företagare. För att erhålla och få behålla sin A-licens klargörs t.o.m. att man måste ha en f-skattsedel. Att sen en företagare hamnar i tillfälliga likvida utmaningar är inget travsport-unikt. Det finns nog inte en enda företagare i landet som inte hamnat i den situationen. Varje maj månad när föregående års moms och skatt ska betalas för undertecknad…
Svensk Travsport är ju i mångt och mycket en riktig Kalle Anka-organisation och att STAD:s ordförande och vice ordförande avgick under våren delvis på grund av att de är tveksamma till om travsportens interna rättssystem för dagen uppfyller Högsta Domstolens krav för att få vara ett fristående rättssystem är, i mina ögon, endast toppen på isberget. Hela strukturen är uppbyggd på ett sätt så den sannolikt skapar allsköns situationer som inte är riktigt laglydiga. Fler borde helt enkelt dra upp fler tvister i det allmänna rättsväsendet så vi kunde skipa lite ordning och reda inom travsporten.
Den ekonomiska fördelningen bygger på att banorna erhåller mer makt ju fler totalisatorlopp den anordnar och mer pengar ju fler hästar som startar på banan, ju fler licensinnehavare banan har och ytterligare liknande grunder. Det här incitamentsystemet skapar en rad olika problem.
Dels har man centralt delat in Svea rikes alla kommuner i regioner så vart en själv är mantalsskriven avgör ens bantillhörighet. Det innebär att en hel del personer som fysiskt bor så de har lika långt till två banor inte kan välja hemmabana utan de knyts till den bana ST bestämt. Dock kan banorna göra avsteg men i och med att det ekonomiska systemet är uppbyggt på att de ska ha så många människor och hästar som möjligt knutna till sig håller vissa banor stenhårt i sina licensinnehavare trots att licensinnehavaren inte vill ha med den banan att göra.
Sen hamnar vi då i den för dagen aktuella situationen: hur långt är det rimligt att banorna går för att behålla sina licensinnehavare?
I det aktuella fallet ska tränaren haft bland annat skatteskulder. Skatteskulder riskerar att inverka på ens f-skattsedel och utan f-skattsedel hade ST ryckt personens licens. Runt 40 hästar hade således riskerat att lämna regionen. Banans vilja att hjälpa till är, utifrån det ekonomiska fördelningssystemet, inte bara förståeligt utan detta lån var sannolikt en sammantaget mycket bra ekonomisk affär för banan.
De flesta tycker nog att ens bana ska hjälpa till så en trivs där som licensinnehavare. Folk inom travet har dock en mängd olika saker de önskar hjälp med och någonstans måste det finnas riktlinjer för vad som är inom normala gränser och vad som inte är det. Det är logiskt och ”rättvist” ur ett mänskligt perspektiv men det vidrör även något betydligt allvarligare: hur mycket fördelar får en enskild företagare ges innan det börjar närma sig EU:s konkurrensregler?
När banor börjar kleta i enskilda tränarens ekonomi, så som att ge kontanta lån för att lösa skulder eller bilda bolag ihop med enskild tränare så den ska kunna bygga sig en gård, är vi inte bara långt ute och slirar i vad som är ”rättvist” utan vi närmar oss även gränsen för vad som faktiskt är lagligt och inte. Någonstans måste en bana ge precis samma möjligheter till alla sina licensinnehavare. Eller kan jag få låna lite cash varje maj när momsen ska betalas till hösten när fjolårets levande föl-avgifter äntligen kommer in på kontot? Kan tränaren bredvid låna pengar för att investera i unghästar, andra grannen för att investera i ny gård och tredje för den behöver en ny hästtransport?
Vi är helt enkelt för långt ute och kletar när en bana ger en enskild företagare rent ekonomiskt stöd. Det får helt enkelt varje företagare lösa själv på något av alla de sätt som finns till buds. För naturligtvis missgynnar det alla andra på banan som kämpar hårt för att klara sin ekonomi på egen hand om banan skulle börja låna ut pengar till mig och mina grannar för att göra investeringar vi annars inte hade kunnat göra. Det är således inte bara ”orättvist” utan även frågan om det faktiskt är helt lagligt.
